Kamifukuoka

Jag kan inte låtsas som om jag vet någonting om staden där jag bor än, men här kommer lite information och intryck som jag lyckats samla på mig fram till nu.

Kamifukuoka ligger ungefär 40 minuters tågresa nordväst om Ikebukuro. Med andra ord ligger det ute på vischan, men med mina mått mätt så är det helt ok. Jag bor hellre på gångavstånd till jobbet och pendlar till nattlivet i Tokyo. Det är en ganska sömnig stad, men det bor tydligen en himla massa folk här. Var de håller hus har jag inte märkt än, men det enda ordentliga höghuset är under konstruktion. Jag lyckas hur som helst navigera rätt bra mellan min lägenhet, jobbet och stationen. Dessa tre hållpunkter är de enda säkra i min omgivning, vilket märktes ganska bra idag.

Hela dagen har jag varit på jakt efter ett ställe där mitt utländska VISA kort fungerar. Ingen automat på stan fungerar, inte de på posten och stadshusets informationsdisk hade ingen aning, fast jag fick åtminstone en karta till en av stadens banker. Jag tog mig alltså till stationen och med karta (och en kompass hade faktiskt varit mycket användbar, men nu fick jag klara mig utan) i hand började jag vandra omkring på smågatorna. Efter att ha gått förbi banken två gånger gick jag till slut in. Säga vad man vill om Japan, men de flesta är väldigt hjälpsamma. Däremot pratar de inte annat än japanska och mina stapplande försök fungerar allt bättre (dagens glosa: ososu - ta ut). Jag fick en lapp, som enligt uppgift listade ett gäng banker i Ikebukuro och rådet att pröva med någon av dem. Dumt nog har jag nästan slut på kontanter, vilket innebär att en resa fram och tillbaka till Ikebukuro är ungefär det jag har råd med. Men friskt vågat...

Med hjälp av lappen lyckas jag ta mig till ett varuhus, upp på åttonde våningen och in på ett "financial center" där en informationsvakt hälsade mig välkommen. Han dirigerade mig upp en våning till och där fanns räddningen i form av ett Citibank kontor. Glad i hågen och med ett par tiotals tusen i näven satte jag mig på tåget hem och firade med min andra japanska sushi. Gott gott!

Nu sitter jag på jobbet igen och ska se till att blåsa in något annat än japanska Redhat Linux. Jag har klarat mig rätt bra fram till nu, men om det ska bli något jobb gjort så måste jag kunna läsa varningsmeddelandena. Efter det ska jag pallra mig iväg till ett närbeläget varuhus och handla en masas välbehövt till lägenheten. Lägenheten ja... Tyvärr blir det inga bilder den här gången, men jag bor mycket bra. Lägenheten är på ca 20 kvadratmeter och är utrustad med toalett, badkar/dusch, tvättmaskin, micro, spis tv, och luftkonditionering. Till råga på allt har jag ett stort sovloft, där jag slängt in min futonsäng och alla mina elektronikprylar hemifrån. Lägenheten i sig är rätt high-tech och i någon av broschyrerna står det något om internet. Detta måste undersökas! Sammanfattningsvis har jag (oförskämt) gott om plats och en härlig miljö att ladda batterierna i efter jobbet och bowling och sånt.

Bowlingen igår var hur skoj som helst och jag lärde känna en hel del nytt folk, eller åtminstone de mig. Det är fortfarande mycket svårt både med namn och ansikten, men den där stora röda utlänningen är nog ganska lätt att komma ihåg. Jag iallafall kort på vår poängtavla, så att jag kan slå upp deras namn när jag fått ett elektroniskt kanji-lexikon. Heh. Kvällens förvåning var att en av tjejerna kan lite svenska. Vilka är oddsen för det??? Hon kan dessutom mycket bra engelska! Efter bowlingen gick vi allihop till en japansk krog och käkade och drack tillsammans. Mycket nytt och gott att äta och den bästa saken jag någonsin har druckit, trots allas vittnesmål om att den egentligen var ganska billig och kass. Jag kom hem strax efter tolv och efter att ha slagit på luftkonditioneringen somnade jag mätt och nöjd.