Tyfon och annat

Puh! Så då har man fått uppleva hur en tyfon (jap. taifun) kan påverka sin omgivning. Vi hade ihärdigt hällregn med åska, kastvindar och allmänt ostadigt väder från söndag kväll till onsdag eftermiddag. Det är bara att hålla tummarna att ingen passerar närmare än så...

I måndags vandrade jag till jobbet i den regnjacka som jag tagit med från Sverige. Kombinationen ösregn och 30 grader varmt gjorde dock att jag kom fram till jobbet svettigare än någonsin. Ett snabbt besök i det närbelägna varuhuset senare så hade jag mitt första ordentliga paraply. Riktigt fint och stort är det. Jag fick nämligen den kommentaren när jag tittade på några av de mindre ihopfällbara varianterna. Killen i affären trodde inte att den skulle täcka min stora kroppshydda. Hehe. En kul sak i varuhuset som jag inte upptäckt förrän nu är musiken de kör i högtalarsystemet. När jag handlade mitt paraply så kände jag plötsligt igen Beatles, fast i (minst) dubbelt tempo och på synth. Upptäckte samma sak när jag handlade vatten idag, men då var det Tom Jones.

Regn och rusk gjorde att jag jobbade sent och käkade luncherna på jobbet. Två företag konkurrerar med nya matlådor varje dag och det har faktiskt varit ett bra sätt att få pröva en massa japanska (och till viss del kinesiska) smårätter. Allt har varit mycket gott förutom någon form av surt plommon som man tydligen skulle äta med riset. Men det verkar inte som om några andra tycker om det heller. Ingen jag såg åt upp den lilla lila tingesten. På onsdagen trodde jag att det hade klarnat, eftersom morgonen var ljus utan moln. Jag hann precis innanför dörren till jobbet innan regnet började igen, våldsammare än någonsin. Tur att jag hade med mig mitt paraply! Framåt eftermiddagen hade det dock gett med sig och tur var väl det.

Onsdagskvällen var nämligen den kväll som jag skulle ta mig in till Roppongi för att gå på lill-lördag med YCN. De träffas på en krog som heter Heartland och ligger i bottenvåningen på Mori tower, som ni ser en suddig bild av härintill. Det japanska masstransportsystemet är verkligen smidigt, men där jag bor i utkanten har man helt klart problem som utlänning. Ingenting finns skrivet i romaji och det är tur att det finns hjälpsamma personer som skickar mig i rätt riktning. Jag ser nog ganska vilsen ut när jag står och jämför bilder från min kamera med tunnelbanekartan på väggen för att se var det är jag ska. Det var hur som helst mycket skoj att träffa lite svenskar här i stan, men framförallt var det roligt att träffa japaner med intresse för Sverige. Mobiltelefonen fylldes snabbt med några nya kontakter och kalendern med några inplanerade möten. Det var verkligen tur att jag fick hjälp att fixa telefon så snabbt. På väg hem slog jag följe med en svensk som bott här i över fem år och jag hann precis med sista tåget ut ur stan och slapp på så sätt en skakig taxifärd för någonstans över 5000 yen (uppskattning av min kollega). Dörr till dörr tog resan ungefär en och en halv timme, vilket inte är så farligt med Tokyo-mått mätt. Framåt ett landade jag tryggt i min säng i Kamifukuoka och slocknade som ett ljus.

Idag var jag onekligen lite trött när jag vaknade och har inte fått så mycket vettigt gjort på jobbet. Det gjorde inte saken bättre att det var uppemot 34 grader varmt heller. Däremot har jag suttit och skickat skymail till några av de jag träffade igår. Det ser ut som om jag ska få gå med en av tjejerna på den stora sumoturnering som börjar nu på söndag! Lite lustigt var att hon tydligen tycker om sumo, men att hon aldrig varit på en turnering. Kanske ser hon fram emot det här lika mycket som jag! Shigoto ganbatte!

Nu ska jag plugga lite japanska. Wish me luck!

PS. Påminn mig att skriva något om japansk TV. Jag ser nya konstigheter varje dag... Karaoketävling för 50+are för tillfället. DS.