Höstsumo i Ryogoku Kokugikan

Så var det äntligen dags. Efter ett antal sena svenska nätter med Eurosport som enda allierad var det dags att få se sumo i verkligheten! Inte för att jag har koll på utövarna, men det fixade den officiella hemsidan snabbt. Turneringarna varar i femton dagar och sumobrottarna möter en ny motståndare varje dag. Jag upplevde det som ganska komplicerat att förstå vem som skulle möta vem, men enkelt förklarat så är de 42 brottarna uppdelade i öst och väst som kämpar mot varandra. Dagen började med ny tyfonvarning och ombord på Yamanotelinjen upptäckte jag att min anknytningslinje nyss börjat gå igen efter ett avbrott på grund av de starka kastvindarna. Tur det! Jag har nämligen ingen aning om hur jag skulle ta mig till arenan i Tokyos östra del utan den.

Redan efter att ha satt foten utanför tunnelbanetåget märktes det att det här var sumokvarteret. Ett par killar stod och väntade på tåget och de var inte av den normala japanska storleken om jag säger så. Det ryckte lite i kameraavtryckarfingret, men det var inte riktigt läge. Det var det däremot ett par minuter senare vid biljettautomaterna, som ni kan se till vänster. Utanför arenan stod en stor folksamling för att få bra bilder på de anländande elitbrottarna. Sumodagen börjar redan tidigt på morgonen med de lägsta divisionerna och framåt tre så kliver den högsta divisionen in i ringen. Jag kom inte på plats förrän strax efter ett, men jag kan definitivt rekommendera att komma tidigt för att få en ordentlig titt på arenan innan den fylls med folk.

Den här turneringen var lite speciell, eftersom det inför sista dagen var dött lopp mellan två brottare. Den överlägsna mongolen (och för närvarande enda aktiva Yokozunan) Asashoryu och den bulgariske (!) brottaren Kotooshu. Tidningarna och åskådarna var fulla av förväntan. En vinst av Kotooshu skulle innebära att en brottare från Europa för första gången fick lyfta mästerpokalen! Dessutom har Asashoryu dominerat lite väl den senaste tiden, så folk var definitivt redo för förändring. För mig var de inledande matcherna tillräckligt spännande och publiken visade högljutt vilka brottare de höll på. När det började bli dags för de sista två matcherna höjdes temperaturen i arenan markant när folk lutade sig framåt för att se turneringen avgöras. Först ut var Kotooshu. Efter två förluster i rad var det många som trodde att bulgaren med hans unga år inte hade den mentala styrkan att lyfta turneringen i hamn. Skeptikerna fick ge vika när han med ett stadigt grepp om midjan på sin motståndare lyfte ut honom ut ur ringen. Asashoryu var alltså tvungen att vinna, men han avslutade sin motståndare enkelt med en axel mot huvudet och matchen var över innan den hade hunnit börja. Tur för mig! Detta innebar nämligen att det var dags för en avgörande final mellan turneringens två bästa kämpar, som alltså fortfarande stod på samma antal vinster. Tyvärr visade det sig att veteranen var starkast än en gång, men att bjudas på sådan högklassig spänning gav verkligen mersmak för sumo! Kotooshu gick inte helt lottlös utan fick pris för sin Fighting Spirit och vem vet, snart kanske första turneringsvinsten kommer. Asashoryu fick däremot ta emot priser i över en halvtimme, bland annat från premiärminster Koizumi men också från Jaques Chirac, tjeckien, mongoliet och flera japanska och utländska företag.


Turneringen avslutades med att de unga brottare som presterat bra i dagens tidiga matcher fick dricka sake med domaren i ringen (se ovan). Nu var de värdiga att få delta i nästa turnering och att få sina namn på banzuken (deltagarlistan). Detta var absolut inte sista gången på sumo för mig och när turneringen kommer tillbaka till Tokyo i januari för den stora säsongsavslutningen kommer jag att stå längst fram i kön för att få biljetter! Kotooshu ganbatte!!