Akemashite omedetou!

明けましておめでとう! Gott Nytt År!

Jag är åter tillbaka på jobbet efter en knapp veckas ledighet över nyår. Brorsan och jag är installerade på traditionellt ryokan mitt inne i Ikebukuro och förutom att hotellet kör med lyckta dörrar mellan klockan ett på natten och sju på morgonen, så är det ett mycket bar och prisvärt boende.

De stängda dörrarna stoppade oss på vägen hem efter nyårsafton, men efter en halvtimmes promenad runt kvarteret för att hålla oss varma så kunde vi äntligen traska upp för trapporna till vårt rum för ett par timmars sömn. Tolvslaget fick vi uppleva i Shibuya tillsammans med en helt ofattbar mängd människor och ett hundratal poliser som gjorde sitt bästa för att hålla ordning. Tidigare under kvällen hade vi njutit av burgare och kampsportsgalorna Pride och K1 på en australiensk pub i Shinjuku. Det var första gången jag var åskådare till detta våldsamma skådespel, som här i Japan är mycket stort både bland killar och tjejer. Mer underhållande än de spektakulära ronderna på TV var dock mellansnacket med ett gäng galna japaner vid bordet bredvid. Skoj att känna att språket har lossnat tillräckligt för konkret snack över ett par öl!

Den andra januari var vi och hälsade på kejsaren i hans trädgård för att vifta japansk flagga och skrika banzai tillsammans med ett par tusen andra. Det var extremt välorganiserat och kejsaren tittade fram en gång i timmen för att önska en ny folkmassa gott nytt år. Igår hade vi planerat in ett besök i tempel tillsammans med några kompisar till mig, så vi packade på oss ordentligt med kläder och tog tåget upp till Kawagoe, som efter mina tidigare besök kommit att representera det trevliga med japanska folkfester. Besöket blev dock lite dyrare än planerat för Björn. Det visade sig nämligen att män födda samma år som honom inte skulle få ett speciellt bra år och det enda sättet att gardera sig var att köpa ett gäng souvenirer från templet. Tre inköp senare kände han sig trygg nog att fortsätta dagen och vi avslutade med rykande yakiniku och varm shochu på en restaurang i närheten av stationen.

Men som sagt, idag är jag tillbaka på jobbet och det är sannerligen en hel del att stå i framöver, speciellt eftersom jag inte vill missa chansen att springa runt med Björn på kvällstid. Det har blivit ordentligt kallt i Japan och långkalsonger kommer väl till pass vid våra långa utflykter till fots. Brorsan lider inte nämnvärt, men den milda hösten har lämnat mig synnerligen osvenskt oförberedd för vintern. Ett snabbt ögonkast på den svenska termometern visar dock att det fortfarande är kallare hemma, trots våra mäktiga minus fem. Hoppas att ni njuter av snön!