Det andra Japan

Finns det något jag har märkt efter min första månad i Japan, så är det att landet är så mycket mer än neonupplysta stadslandskap till bredden fyllda av nästa generations elektronik. Ibland är det så enkelt som att ta en annan utgång ur metron och upptäcka en vacker trädgård mitt bland alla höghusen. På samma sätt som Central park är en oas mitt på Manhattan, så är Tokyos trädgårdar räddningen när värmen blir för tryckande eller tempot för högt. Till skillnad från New York finns dessa oaser utspridda över hela staden, vilket gör att det aldrig är långt till en inbjudande gräsmatta i skuggan av ett träd. Förra fredagen hade jag ledigt från jobbet, eftersom Japan firade höstdagjämningen. Det strålande solskenet utnyttjade jag till att promenera i Higashi-Gyooen, som är den östra delen av kejsarens stora trädgård mitt i stan. Stora gröna gräsmattor och inbjudande japanska trädgårdar gjorde att dagen passerade fort, trots värmen. Det går mot höst här i Japan, så tyvärr stod inte träden i blom som de gör från slutet av våren. Efter ett par timmars lugn spatserade vi ut ur den östra porten, rakt i famnen på Tokyo-eki, den stora centralstationen.


Måndagen dessförinnan var jag i Kawagoe, som är en av grannstäderna till Kamifukuoka. Det är också en ganska liten stad (med sina 300000 invånare), men den är fylld av historiska platser och vackra tempel. Jag gillar verkligen hur den traditionella japanska arkitekturen släpper in trädgården i husen. Trädgården räknas som en naturlig del av huset och med skjutdörrarna öppna ska man lockas av stenformationer, lummiga träd och halvt skymda broar. Intressant är också att det (åtminstone i templen) inte alltid är meningen att man ska promenera omkring i trädgården. Istället kan man sätta sig bekvämt till rätta och låta naturens skådespel inspirera till eftertanke.

Trots att det kändes som om jag upptäckt den japanska natursjälen redan första veckan, med det vackra flodlandskapet, så finns det fortfarande mycket att se. Även i närområdet. Jag och de andra utlänningarna på KDDI, en kille från Tyskland och en från Vietnam (som kom hit via ett franskt universitet), tillbringade en regnig dag på utflykt runt Kamifukuoka. Vår planlösa färd tog nästan sex timmar med paus för en kort lunch bestående av udon, japanska nudlar. Jag bor verkligen på landet! Inte ett höghus så långt ögat kunde se. Däremot lyckades vi snubbla på golfbana, pittoreskt placerad bredvid en bred slingrande flod. Kanske borde jag höra mig för vad det kostar med medlemskap, så att jag får chansen att briljera med mina nyvunna golfkunskaper. Hehe.


Nu är det mer än dags att ta sig in till Tokyo för att njuta av ytterligare en strålande dag. Med början av hösten har temperaturen mildrats något och vi befinner oss för närvarande i svenskt sommarläge med 20-25 grader varmt och jag trivs bättre än någonsin.