Oenologi i Ost

Det är inte lätt att hålla jämna takter med upplevelserna, men som utlovat kommer här fortsättningen på förra rapporten.

Efter mitt lilla äventyr med övernattning i bastun var det dags att ta sig an nästa utmaning: japanskt vin. Jepp, du hörde rätt. Japanskt vin. Det moderna Japan är, som många andra varma länder, en typisk ölnation. Och när jag säger öl, så menar jag egentligen ljus lager. Den japanska lagern är av mycket bra kvalitet och jag har hittat en (tillfällig) favorit i Yebisu, som faktiskt stoltserar med att följa de tyska renhetslagarna, om man inte räknar jäst som en ingrediens. Annars är väl Asahi, vars huvudbyggnad påstås prydas av en gyllene flamma, en känd Ghubenbubblare.

Traditionellt har det dock handlat om sake. Sake uttalas absolut inte saké. Istället säger japanerna o-sake (ärade sprit) eller nihonshu (japandryck). På sommaren avnjuts risvinet kallt och på vintern varmt. Sake har under generationer varit den dominerande drycken i Japan, men har inte riktigt fått fäste i den unga generationen. Men vad gör det när de äldre bara blir fler och fler.

Det senaste decenniet har dock japanerna upptäckt vinet. Kändisar sågs med ett glas rött i handen och plötsligt exploderade marknaden för (framförallt dyra) viner. Nu var det alltså dags för mig att för första gången njuta av den japanska inhemska produktionen i Yamanashi-ken. Tillsammans med en japansk tjej från KDDI och hennes franske kompis, som bott i Japan i fem år, var det dags att upptäcka vad japanerna kan göra med druvor. Tåget från Shinjuku tuffade västerut strax efter klockan tio på förmiddagen. Resan tog oss nästan tre timmar, rakt västerut och upp i de japanska "alperna". Döm om min förvåning när de branta sluttningarna böljade av vinrankor utanför ändstationen. En underbar dag i solen, med outforskade vinskatter väntade.


Den första kommersiella vintillverkningen startade i Yamanashi-ken 1875, men man tror att traditionen sträcker sig mycket längre bakåt än så. Det (för Japan) torra klimatet gjorde att regionen inte lämpade sig för ris, och sålunda risvin. Det är inte svårt att föreställa sig att man kände sig manad att utveckla något annat trevligt att släcka törsten med. Nu befann vi oss där med ett nyinköpt vinglas i näven och ett helt torg med japanska viner som väntade på att prövas. Här skulle jag kunna hålla en lång utläggning om de inhemska druvorna, men eftersom jag inte lyckats översätta broschyren än, så får ni hålla till godo så länge. Jag kan åtminstone avslöja att det var ett vitt och ett rött vin som föll mig på läppen, och att det japanska ordet för "torrt" vin i själva verket betyder "kryddstarkt". Här får ni hur som helst en till bild att titta på.


Dagen avslutades med ett spektakulärt fackeltåg där stadens unga killar sprang upp på ett av bergen för att tända en symbolisk torii (japansk tempelport) på sluttningen. När sluttningen tog eld startade ett storslaget fyrverkeri som vi tacksamt tog emot. Tågresan hem blev en sömnig historia, men vilken helg det hade varit!