Vårväder

Snön har försvunnit och solen har tittat fram. Jag har tillbringat dagarna med långa promenader i närområdet och upptäcker nya, charmiga saker varje gång jag ger mig ut. Jasminen blommar och det doftar underbart! En månad kvar gör att spontaninköpen kommer att öka något, nu när chansen att jag ska hinna tillbaka till den där lilla, läckra affären är mer eller mindre minimal. Jag kommer nog att skicka hem en låda med prylar, porslin och annat praktiskt till Sverige.

Ni kanske undrar varför det varit lite tunnt med rapporteringen här på sistone. Det beror delvis på att jag haft så mycket att göra, men även på att jag skrivit två nya artiklar till nästa nummer av Ghasetten. När tidningen gått i tryck, så lovar jag att lägga upp länkar eller publicera igen här. Håll ut!

Kvällarna är som vanligt uppbokade med god mat och trevliga möten. Jag har dessutom försökt göra lite av en nystart på turistandet, nu när det bara återstår ett par veckor i öst. Av den anledningen bläddrade jag igenom alla guideböcker och gjorde en lista med allt jag vill se eller göra. Passade också på att lova mig själv att ta lite fler fotografier. Därför kan jag nu bjuda på ett, som jag tog av ett brunnslock i närheten av där jag bor:

Se det snöa!

Efter att ha fått ungefär fyra timmars sömn på pendeltåget fram och tillbaka från Ikebukuro, vaknade jag upp till ett Tokyo täckt av ett decimetertjockt lager snö. Det var länge sedan jag såg snö med en så uppenbart barnslig förtjusning. En del kanske går att hänvisa till sömnbrist, men just nu finns det inget jag hellre skulle vilja göra än att kämpa mig fram genom drivorna på vägen hem till lägenheten. Allt är så vackert vitt!

Sardinpackat schema

I måndags åkte brorsan hem till Sverige, men vilken avslutande helg det blev! Utgång hela natten fredag. Utgång hela natten lördag. Och måndagen inleddes med mochitsuki, där vi fick banka på ris med en jättelik hammare, fortsatte med sumoturnering och avslutades med genuint sumokrubb på en trevlig restaurang i närheten av arenan. Samtidigt som allt det här lyckades jag på något sätt få tid till att besöka svenska handelskammarens nyårsträff samt få klart en artikel om min forskning för en konferens i Toronto. Det är inte konstigt att man känner sig lite mosig i skallen. Att ha brorsan på besök var verkligen förbaskat roligt, men nu gäller det att ställa in siktet framåt igen för att njuta av tiden som återstår här i Japan.

Fast innan dess ska jag knåpa ihop en artikel till nationstidningen Ghasetten. För er som inte fick förra numret i brevlådan, så kan ni hämta tidningen och läsa min förra artikel (sidorna 20-21) här. I andra nyheter, så fick jag och Staffan ett infall och ska undersöka möjligheterna att skeppa hem en tunna sake till vår hemkomstfest. Här kommer en bild av ett gäng tunnor uppradade utanför ett tempel som försmak:

Akemashite omedetou!

明けましておめでとう! Gott Nytt År!

Jag är åter tillbaka på jobbet efter en knapp veckas ledighet över nyår. Brorsan och jag är installerade på traditionellt ryokan mitt inne i Ikebukuro och förutom att hotellet kör med lyckta dörrar mellan klockan ett på natten och sju på morgonen, så är det ett mycket bar och prisvärt boende.

De stängda dörrarna stoppade oss på vägen hem efter nyårsafton, men efter en halvtimmes promenad runt kvarteret för att hålla oss varma så kunde vi äntligen traska upp för trapporna till vårt rum för ett par timmars sömn. Tolvslaget fick vi uppleva i Shibuya tillsammans med en helt ofattbar mängd människor och ett hundratal poliser som gjorde sitt bästa för att hålla ordning. Tidigare under kvällen hade vi njutit av burgare och kampsportsgalorna Pride och K1 på en australiensk pub i Shinjuku. Det var första gången jag var åskådare till detta våldsamma skådespel, som här i Japan är mycket stort både bland killar och tjejer. Mer underhållande än de spektakulära ronderna på TV var dock mellansnacket med ett gäng galna japaner vid bordet bredvid. Skoj att känna att språket har lossnat tillräckligt för konkret snack över ett par öl!

Den andra januari var vi och hälsade på kejsaren i hans trädgård för att vifta japansk flagga och skrika banzai tillsammans med ett par tusen andra. Det var extremt välorganiserat och kejsaren tittade fram en gång i timmen för att önska en ny folkmassa gott nytt år. Igår hade vi planerat in ett besök i tempel tillsammans med några kompisar till mig, så vi packade på oss ordentligt med kläder och tog tåget upp till Kawagoe, som efter mina tidigare besök kommit att representera det trevliga med japanska folkfester. Besöket blev dock lite dyrare än planerat för Björn. Det visade sig nämligen att män födda samma år som honom inte skulle få ett speciellt bra år och det enda sättet att gardera sig var att köpa ett gäng souvenirer från templet. Tre inköp senare kände han sig trygg nog att fortsätta dagen och vi avslutade med rykande yakiniku och varm shochu på en restaurang i närheten av stationen.

Men som sagt, idag är jag tillbaka på jobbet och det är sannerligen en hel del att stå i framöver, speciellt eftersom jag inte vill missa chansen att springa runt med Björn på kvällstid. Det har blivit ordentligt kallt i Japan och långkalsonger kommer väl till pass vid våra långa utflykter till fots. Brorsan lider inte nämnvärt, men den milda hösten har lämnat mig synnerligen osvenskt oförberedd för vintern. Ett snabbt ögonkast på den svenska termometern visar dock att det fortfarande är kallare hemma, trots våra mäktiga minus fem. Hoppas att ni njuter av snön!